ITG
För ungefär två ½ år sedan så gick jag ut nian, men det året var väldigt upp och ner, det var gymnasieval hit och dit, gå på öppet hus här och där och sedan också hinna med att plugga upp sina betyg till det som gymnasiet ville att man skulle ha, dessa poäng kretsade bara runt huvudet på mig.
Dagen innan valet så hade jag kollat igenom noga verkligen vad jag ville med livet och vad jag ville plugga, och ja.. det vart IT-gymnasiet för mig. Dagarna gick och jag var hel nöjd med mitt val och slutet av maj fick jag mitt första svar om vart jag hade kommit in, och det var just på IT-gymnasiet, kommer verkligen ihåg hur glad jag var, jag skrek och skuttade runt av lycka.
I mitten av juli tror jag att det var så fick jag det riktiga beskedet och det var precis i samma skola, IT natur med inriktigt el. Leendet på läpparna varade länge och jag var lycklig.
Första dagen kom och jag lärde känna två tjejer som jag senare umgicks med och en kille där fast han var inte med oss så ofta. Jag hade ett leende på läpparna den första veckan och lite inpå den andra. Men efter det så brakade helvetet löst jag bråkade med en tjej och det finns fortfarande kvar bland några i skolan men iaf, jag bråkade med henne och det blev senare till ett möte med föräldrar och lärare, jag mådde verkligen inte bra av det. Jag kom hem, grät, döljde sorgen för min mamma, grät ännu mer, gick och la mig. Det var så ungefär i 3 veckor innan skolan verkligen tog tag i det hela.
Hon och jag blev vänner efter det där mötet men vi höll väl fortfarande varandra på avstånd, jag snackade inte med henne och hon ville inte prata med henne, det närmsta vi kom varandra var just ett leende, för vissa skulle det betyda mycket men för mig betydde det ingenting alls. Hon hade fått mig gå sönder.
Dagarna gick det blev allt mer och mer strul med skolan och jag var inte motiverad alls. Det blev bråk mellan mig och lärare, uppföljningsmöten och snack med rektorn om saker och ting som gjorde att jag mådde som jag gjorde. Jag kommer ihåg en lärare som verkligen avskydde mig för den jag verkligen var, jag fick IG för att jag var jag. Kan ni tänka er de? Jag skyller inte bara på henne, jag kanske inte gjorde världens arbete hela tiden men jag gjorde mitt bästa. Men en sak är konstigt när jag fick IG på en uppsats tillexempel och fick i uppgift att förbättra den, jag ändrade ett ord efter det fick jag G, hur kan det komma sig?
I ettan blev jag också hotad, jag blev hotad av mitt ex och hans kompisar som e liksom äldre än mig och i det läget var jag bara ledsen, jag kunde inte fatta varför dom gick på just mig. Jag fick massor av sms och samtal av dessa killar och jag kunde inte prata med någon. Förutom en dag då jag inte orkade mer jag tog kontakt med ITGs bästa lärare och frågade honom om lite saker han frågade mig ifall det var mig det handlade om och då brast allt, jag blev hur ledsen som helst. Han tog mig ut ifrån klassrummet och vi pratade en lång stund om detta.
Han tog mig också vidare till studierektorn som jobbade på skolan då och jag är evigt tacksam att han hjälpte mig. Vi pratade en stund om vad som hade hänt och min lärare som tog tag i det stog bredvid mig och höll mig i handen och sa att allt skulle bli bra igen. Visst blev det de, men vägen dit var jävligt lång och hård. Vi pratade om det och det gick vidare till polisen eftersom jag inte orkade leva med det.
Jag gick ut ettan och tvåan med helt okej betyg, en del IG;n men det lever jag med utan problem efter allt jag har gått igenom så fattade de flesta människorna att jag inte orkade att plugga, bry mig eller bara vara närvarande. I slutet av tvåan så tog jag modet till mig och skrev ut mig från skolan, ja, det hade gått så långt att jag inte orkade befinna mig i den äckliga miljön som skolan hade, äckliga lärare och en SYO som inte kunde ta ansvar för sina arbetsuppgifter, hur bra känns det att man inte får sin studieplan i 2 års tid?
Som sagt, jag skrev ut mig och det var en stor lättnad, förutom att jag saknade en viss lärare väldigt mycket och gör det fortfarande, en lärare som har hjälpt mig att komma på fötter, en lärare som fick mig att gå 2 steg fram och 1 steg bak istället för tvärtom, en lärare som tog sig tid att finnas där sena eftermiddagar för att styra upp min skolgång. Men efter att jag började på rönninge gymnasium så har jag aldrig känt mig tryggare, en skola som ger så mycket utan några problem. Det finns inga problem där för mig. Jag är nöjd.
Jag saknar Martin som ni vet, det var på ITG jag träffade honom, det var där våran kärlek började. Men vi träffas ändå, mer än vad vi nästan gjorde när vi gick i samma skola känns det som. Nu känns det bra. Vi båda har gått våra egna vägar och vi har fortfarande varandra att leva för. Utan honom så skulle jag inte levt idag, jag skulle gått under för längesen efter allt som har hänt..
Allt detta har hänt under en rätt så kort period men jag har också blivit en starkare människa av det. Jag har byggt upp mitt liv. Jag älskar mitt liv just nu och det kan inte rulla på mer än vad det redan gör. Jag har lärt mig av alla misstag jag gjorde på ITG och jag kan säga er att jag aldrig mer kommer göra om dom. Det var det värsta i mitt liv.
/ Malin
Dagen innan valet så hade jag kollat igenom noga verkligen vad jag ville med livet och vad jag ville plugga, och ja.. det vart IT-gymnasiet för mig. Dagarna gick och jag var hel nöjd med mitt val och slutet av maj fick jag mitt första svar om vart jag hade kommit in, och det var just på IT-gymnasiet, kommer verkligen ihåg hur glad jag var, jag skrek och skuttade runt av lycka.
I mitten av juli tror jag att det var så fick jag det riktiga beskedet och det var precis i samma skola, IT natur med inriktigt el. Leendet på läpparna varade länge och jag var lycklig.
Första dagen kom och jag lärde känna två tjejer som jag senare umgicks med och en kille där fast han var inte med oss så ofta. Jag hade ett leende på läpparna den första veckan och lite inpå den andra. Men efter det så brakade helvetet löst jag bråkade med en tjej och det finns fortfarande kvar bland några i skolan men iaf, jag bråkade med henne och det blev senare till ett möte med föräldrar och lärare, jag mådde verkligen inte bra av det. Jag kom hem, grät, döljde sorgen för min mamma, grät ännu mer, gick och la mig. Det var så ungefär i 3 veckor innan skolan verkligen tog tag i det hela.
Hon och jag blev vänner efter det där mötet men vi höll väl fortfarande varandra på avstånd, jag snackade inte med henne och hon ville inte prata med henne, det närmsta vi kom varandra var just ett leende, för vissa skulle det betyda mycket men för mig betydde det ingenting alls. Hon hade fått mig gå sönder.
Dagarna gick det blev allt mer och mer strul med skolan och jag var inte motiverad alls. Det blev bråk mellan mig och lärare, uppföljningsmöten och snack med rektorn om saker och ting som gjorde att jag mådde som jag gjorde. Jag kommer ihåg en lärare som verkligen avskydde mig för den jag verkligen var, jag fick IG för att jag var jag. Kan ni tänka er de? Jag skyller inte bara på henne, jag kanske inte gjorde världens arbete hela tiden men jag gjorde mitt bästa. Men en sak är konstigt när jag fick IG på en uppsats tillexempel och fick i uppgift att förbättra den, jag ändrade ett ord efter det fick jag G, hur kan det komma sig?
I ettan blev jag också hotad, jag blev hotad av mitt ex och hans kompisar som e liksom äldre än mig och i det läget var jag bara ledsen, jag kunde inte fatta varför dom gick på just mig. Jag fick massor av sms och samtal av dessa killar och jag kunde inte prata med någon. Förutom en dag då jag inte orkade mer jag tog kontakt med ITGs bästa lärare och frågade honom om lite saker han frågade mig ifall det var mig det handlade om och då brast allt, jag blev hur ledsen som helst. Han tog mig ut ifrån klassrummet och vi pratade en lång stund om detta.
Han tog mig också vidare till studierektorn som jobbade på skolan då och jag är evigt tacksam att han hjälpte mig. Vi pratade en stund om vad som hade hänt och min lärare som tog tag i det stog bredvid mig och höll mig i handen och sa att allt skulle bli bra igen. Visst blev det de, men vägen dit var jävligt lång och hård. Vi pratade om det och det gick vidare till polisen eftersom jag inte orkade leva med det.
Jag gick ut ettan och tvåan med helt okej betyg, en del IG;n men det lever jag med utan problem efter allt jag har gått igenom så fattade de flesta människorna att jag inte orkade att plugga, bry mig eller bara vara närvarande. I slutet av tvåan så tog jag modet till mig och skrev ut mig från skolan, ja, det hade gått så långt att jag inte orkade befinna mig i den äckliga miljön som skolan hade, äckliga lärare och en SYO som inte kunde ta ansvar för sina arbetsuppgifter, hur bra känns det att man inte får sin studieplan i 2 års tid?
Som sagt, jag skrev ut mig och det var en stor lättnad, förutom att jag saknade en viss lärare väldigt mycket och gör det fortfarande, en lärare som har hjälpt mig att komma på fötter, en lärare som fick mig att gå 2 steg fram och 1 steg bak istället för tvärtom, en lärare som tog sig tid att finnas där sena eftermiddagar för att styra upp min skolgång. Men efter att jag började på rönninge gymnasium så har jag aldrig känt mig tryggare, en skola som ger så mycket utan några problem. Det finns inga problem där för mig. Jag är nöjd.
Jag saknar Martin som ni vet, det var på ITG jag träffade honom, det var där våran kärlek började. Men vi träffas ändå, mer än vad vi nästan gjorde när vi gick i samma skola känns det som. Nu känns det bra. Vi båda har gått våra egna vägar och vi har fortfarande varandra att leva för. Utan honom så skulle jag inte levt idag, jag skulle gått under för längesen efter allt som har hänt..
Allt detta har hänt under en rätt så kort period men jag har också blivit en starkare människa av det. Jag har byggt upp mitt liv. Jag älskar mitt liv just nu och det kan inte rulla på mer än vad det redan gör. Jag har lärt mig av alla misstag jag gjorde på ITG och jag kan säga er att jag aldrig mer kommer göra om dom. Det var det värsta i mitt liv.
/ Malin
Kommentarer
Trackback
